av Sheriffen » tor 26 jan 2012, 16:26
Läsvärt (jag backar inför ordet "bäst", för hur jämför man t.ex. en självbiografi med en roman?) som lästes under 2011 var bland annat Lynn Barbers självbiografi An Education, J. M. Coetzees Diary of a Bad Year, Frithiof Nilsson Piratens Flickan med bibelspråken och andra historier och i mitt tycke mindre läsvärt var, lite förbluffande, Oscar Wildes A House of Pomegranates och Thomas Manns Döden i Venedig (två verk - den första en samling sagor, den andra en kortroman - som höggradigt förvånade mig genom att här och där drypa av purple prose, till vilket kommer att Wildes sagor med tiden blev allt mer ansträngda och de sorgliga sluten ibland så uppenbart påklistrade att de nästan trillar av) och Frithiof Nilsson Piratens Millionären och andra historier, som är ovan nämnda Piraten-novellsamlings själva antites. Känns nästan som om den vore skriven av en annan författare, faktiskt.
Magasinet Granta är förstås alltid och löpande läsvärt, i synnerhet om man vill läsa ett liv. Eller en del av ett liv. Granta innehåller en del novellmaterial, men det som främst gör magasinet läsvärt är de självbiografiska och biografiska essayerna, som skänker fascinerande, gripande, ibland oväntade, ibland humoristiska, ibland sorgliga, ibland glädjande inblickar i människors liv, människor från ett otal länder och tider, och mycket sällan celebriteter. Det här är vanliga människor och om något drabbar Granta för att man inser hur fängslande vanliga människors liv faktiskt är. Mycket mer fängslande än celebriteters, om man ska vara uppriktig.
Någonstans mitt emellan kan jag väl lägga Penguins utgåva Father Brown Stories av G. K. Chesterton. Formelskrivna, alltid lika långa, ibland helt och fullständigt osannolika, stundtals med mycket målande, stilistiskt eleganta miljöbeskrivningar av en i övrigt rätt medelmåttig stilist.
När jag tänkt efter på vad jag läst mer som man kan ta upp kanske jag återkommer med det
Till dess: Virginia Woolf ska man alltid läsa. Ni kan fullständigt strunta i skönlitteraturen nämnd här ovan, men ni kan absolut inte strunta i Virginia Woolf. Det har ni inte råd med.
Kör hårt,
Sheriffen